Fredagen 10/9 - Lördagen 11/9
Jag åkte in till maxi för att inhandla allt inför lördagens kalas då vi absolut inte trodde att lillan skulle komma då. Jag gick där o handla träffade Amanda, då jag sa till henne att det känndes extra jobbigt och att det tryckte på extra mycket den dagen.
Sen träffade vi sanna sofie och eva på H&M där jag stog o skratta o sa att eftersom att bebisen inte hade kommit ännu kunde den gott ligga kvar tills söndagen så vi slapp att dela födelsedag.
Sen åkte jag hem plockade in allt och gjorde två stora kladdkakor. Senare åkte vi hem till mamma o pappa där vi grillade i regnet. När vi satt o kolla på idol sa jag att jag kände nå
got som jag inte kännt förut men det var inget mer med det så vi åkte hem o satte på en film, under filmens gång kom dom där påtryckningarna allt tätare.
 När jag sa det till Kricka tyckte han att vi skulle gå o lägga oss ifall det betydde något. Vi gick o la oss i sängen men jag kunde inte somna för jag låg bara och undra vad det var jag kände.
Jag tyckte att det var så konstigt för det kunde ju inte vara värkar tänkte jag för det gjorde ju inte så ont som jag föreställt mig. Men jag kollade klockan och konstaterade att jag hade ungefär 3 ”påtryckningar” på 10 min. Vid 1.30 ringde jag förlossningen och frågade hur värkar kändes och förklarade hur jag kände, då sa barnmorskan till mig att jag skulle märka när det blev allvar för det kommer bli värre och det kommer blöda så jag försökte sova lite till men precis som barnmorskan sagt så blev det bara värre och värre det känndes som mensvärk som bara blev kraftigare och kraftigare. När klockan var 4.30 kom det en tunn blödning då tänkte jag att jag skulle försöka sova lite men icke det gjorde
för ont och tankarna flög omkring i huvudet på mig så för att inte väcka kricka (ville att han skulle få sova för jag förstod ju att vi skulle behöva åka vartefter) gick jag ner o satte på ”se upp för dårarna” och åt frukost.
När klockan var ungefär 6.20 hade det kommit en mycket kraftigare blödning så jag ringde till förlossningen igen. Dom sa att jag kunde komma in på en kontroll så jag väckte kricka och vi duschade och gjorde oss iordning för att sedan bege oss in till förlossningen.
Vi kom dit straxt efter 7 så vi hamnade mitt i personalskiftet men vi togs emot av en sköterska som visade oss in till ett rum där jag fick kissa i en mugg sen kopplade hon på ctg för att läsa av kurvan på mina värkar och barnets hjärtljud.
 När den gått ett tag kom barnmorskan Kerstin in till oss och presenterade sig o sa att vi skulle jobba ihop under dagen, då kände jag verkligen att det hade satt igång o det gjorde mig alldeles glad.
Efter ett tag kom Kerstin in igen för att göra en undersökning då hon konstaterade att livmodertappen var helt utplånad och att jag var 4 cm öppen så vi fick ett förlossningsrum, rum 30.
KJ sa att hon ville att jag skulle va uppe o gå så mkt som möjligt för det brukar skynda på öppningsskedet lite grann så eftersom att vi skulle ha kalas kl 16 och ”BB väskan” stod kvar i bilen så gick vi ner en sväng till bilen för att ringa våra familjer och hämta väskan.
Kl var nu 8 ungefär så mamma förstog direkt vad klockan var slagen när jag ringde. Krickas mamma började gråta.
Vi gick upp till rummet igen där vi satte på lite musik o jag vankade omkring med gå stolen tog en dusch o jag mest försökte få tiden att gå. Kricka fick gå varannan timme o lägga i mer pengar för parkeringen. Dom kom in med vatten och saft till mig så jag skulle få i mig ordentligt med vätska.
Kl 11 Kerstin ville ha en ctg kurva så de tog hon och efter det tyckte hon att vi skulle ta hål på fosterhinnan så att vattnet skulle gå, klart fostervatten kom ut och nu skulle värkarna bli intensivare mycket rikigt så blev värkarna intensivare jag orkade inte va uppe o gå särskilt mycket men jag satt inne i duschen ganska länge.
 Efter ett tag tyckte jag att det gjorde så ont att jag ville ha någon smärtlindring av något slag så jag mer eller mindre skrek åt kricka att trycka på knappen så att KJ skulle komma. Kl var nu ungefär 12. Då föreslog KJ lustgasen så så fick det bli.
Jag tyckte inte att det tog bort något av värkarna men jag tyckte definitift att det fick mig att slappna av imellan värkarna, ett skönt rus imellan spänningarna. I början blev jag nog lite hög så jag skrattade o kolla på kricka o bad honom att testa, han testade bara lite fort men tyckte att jag behövde den.
KJ kom in runt 13 och gjorde en undersökning då hade jag lite kanter kvar så KJ hjälpte mig lite på traven o jag kommer ihåg att det gjorde fruktansvärt ont.
KJ var tvungen att springa till ett annan patient så hon skickade in undersköterska Barbro till mig och då kom första krystvärken (13.05) o KJ var tillbaka lika snabbt som hon försvann känndes det som vilket känndes jätte bra.
Både B och KJ var så himla gulliga och uppmuntrande, dom pushade mig verkligen.
Jag skrek att jag skulle dö och att jag inte skulle klara av det.
Kricka var underbar och sa massa fina saker, tyvärr kommer jag inte ihåg allt som sas.
 Det känndes som kroppens egna smärtlindring att bara skrika sådär. Efter ett tag sa KJ "nästa värk linda, då kommer bebisen ta inte i så mycket då". Den värken minns jag inte ens att den gjorde ont och det gick så fort när värken kom för då kom bebisen och det känndes som en hal ål som bara gled ut och det var en sånn lättnad. Klockan 13.36 föddes våran lilla skatt! 
Nellie skrek med en gång när hon kom ut o det första jag sa var ”Kricka den skriker”. Efter ett tag frågade undersköterskan om vi inte ville veta vad det var för kön och det ville vi ju såklart, Kricka hade redan sätt men inte jag sen höll dom upp världens finaste lilla flicka, våran lilla Nellie. Jag hade bett dom att torka av henne lite innan dom la upp henne på mig så det gjorde dom och sen frågade dom om mamma ville ha upp lilla tjejen på bröstet o det ville jag ju såklart.

  


Ni är så älskade ♥